Om boken: år / Historien om Paphnutius död (+ 1477), grundaren och förste abboten av Paphnutius Borovsky kloster, skrivet av Paphnutius elev, munken Innocentius. Före oss ligger en berättelse inte om ett helgons mirakulösa död, utan om döden av en man som i sina sista dagar förstod all fåfänga i ett förbigående liv, och denna berättelse är anmärkningsvärd inte bara för sin livliga och djupa överföring av en döende mans andliga tillstånd, hans handlingar timme efter timme i dessa dagar, men också den livlighet och spontanitet med vilken Innocentius beskriver klostrets liv, sina egna känslor och tankar, klosterbrödernas beteende och alla som besökte klostret. på den tiden.D. S. Likhachev skriver att detta verk är "ett slags litterärt "mirakel" från 1400-talet: "... det finns litterära fenomen som medvetet kommer in i litteraturen mycket senare. Det vi har framför oss är så att säga en omedveten, spontan medeltida naturalism. Innan en persons karaktär upptäcktes i litteraturen, ser vi här en mycket tydligt skisserad individualitet: en viljestark, mycket beslutsam person, ovanligt stark och dominerande, senilt irriterad och envis" (Likhachev D.S. Man in the literature of Ancient Rus' M., 1970, s. 129). 113, samling Volokolamsk kloster, nr 515, samling av 1500-talet, l. 395—419.